Vi har bara en sträcka kvar och den ska vi ta idag. Ikväll beräknas vi sova i St Petersburg. Håll tummarna!

Nu måste vi dock lämna Internetcafet. Det står 10 ryssar som käkat Glosoppa med Blängsylt till frukost och som formodligen vill använda de enda två datorerna på hotellet. Samma datorer som vi belägrat sedan cafet öppnade för en och en halv timme sedan.

Gårdagen var en fantastisk dag. Vi cyklade ut ur Viborg ganska tidigt, och hamnade ganska snart på den gamla vägen mot St Petersburg. Detta innebär att vägen inte renoverats. Någon gång. Fördelen var att vi på 9 mil kunde räkna antalet bilar på våra 30 fingrar. En kul detalj var att skylten for guppig väg, exakt stämde med verkligeten. 800 meter efter skylten kom ett större kamelgupp än resten av vägens 800 gupp på samma sträcka.

Det fanns ingen mat att köpa efter vägen men vi lyckades få i oss lite jordnötter och en varsin Snickers och vatten som vi köpte vid den stora Rödaarmebasen Каменка som vi passerade på vägen.

Efter ytterligare grusväg kom vi till en uppförsbacke med sväng där vi överraskades av att bussen mot Ludvika plötsligt svischade forbi. Det var med all sannorlikhet en gammal avsåld Dalatrafikenbuss, inte en som åkt vilse.

Vi fruktade hur det skulle se ut i Zelenogorsk. Vi hade föreställt oss en ruffig betongförstad till St Petersburg. Det visade sig att stranden till finska viken var en lång playa med turisthotell för den ryska eliten. Vi tog ett dopp i havet, och fortsatte sedan.

Vi checkade in på hotellet och gick sedan ner till ett strandcafe där vi intog grillad lax, biff stroganoff och pasta carbonara (tillsammans med nästan vatten) och trivdes gott i solnedgången. Lyxigast hittills!

Vi hittade tillslut vårt hotell i Viborg. Ett stort gammalt statligt bygge, som ser ut precis som en finlandsbåt som strandat. På insidan ganska fint och helt okej 60-talsstandard. Vi promenerade ett tag i staden och åt middag på en taverna. Johan snackade Freddie Ljungberg (Yeah), Ibrahimovich (oh Yeah) med en kioskägare. När Johan name-droppade ”Arschjaavin” så blev kioskägaren helt till sig och drog med sig Johan i ett privat rum där han fick se en signerad plansch med nämde måltjuv.

Vi hittade ett Internetcafe i biblioteket men eftersom vi inte kunde skriva in adressen till den här bloggen, med den ryska versionen av Internet Explorer, så blev det inget skrivet.

På en hålig väg i finska viken
Vi mötte en buss ifrån Dalatrafiken (!)
Om vi kommer fram
Blir det knappast champagne
För med vodka blir ingen besviken

PS. Vi mötte faktiskt en gammal Dalatrafikenbuss på en grusväg mellan Viborg och Zelenogorsk igår.

Jodå vi lever! Det har bara funnits Internetcafeer med kyrilliska/ryska operativsystem hittills, så det är därför vi inte skrivit för än nu. (å, ä och ö skriver vi i HTML-kod)

Vi började ganska tidigt från Hamina och cyklade snabbare än nagonsin. Det var sol och ganska varmt. Vid lunchtid nådde vi den Ryska graensen där vi fick visa pass och visum i fyra olika omgångar innan vi kunde cykla in i landet. Det var inte så svårt ända tycker vi. Vi gissar att eftersom vi köpte det dyra visumet för 2000 kr (istället för det vanliga för 499) så star det någonstans i det där passet att ”don’t mess with this guy, he will bring money into the country”.

När vi skulle äta var det svårare. Vi fann ett vägcafe där ingen talade engelska (naturligtvis). Vi är inte jättebra förberedda egentligen. Ingen av oss kan ens räkna till tre på ryska. Vi hittade sedan en bensinmack i närheten efter gränsen där vi lyckades identifiera en laxmacka som ätbar.

Efter detta var det bara att bräsa på. Det var E18 som gällde men med landsvägsstandard, bred väggren och väldigt lite trafik för att vara den enda vägen till Viborg och St Petersburg från finska gränsen. Vi provade en gång att lita på vår ryska karta från 2005 (kan den vara en kopia av en äldre karta från 1980 kanske?) men hamnade efter en halvtimmes cykling på en Ölandslik grusväg, vid byggandet av en lyxig sommarvilla (Medvedevs?) laengst ute på en udde. Efter snack med ryska byggarbetare p&aring: peka-och-le-spraaket så vände vi tillbaka till stora vägen.

Fyra timmar av intensivt trampande till och vi hittade fram till Viborg. En pittoresk riddarby/rysk betongstad som håller på att renoveras. Men det får vi skriva mer om i ett annat inlägg. Ville bara säga att vi mår bra och att det kommer mer innehåll här nu.

God morgon alla vänner!

Igår vaknade vi vid 14-snåret i Helsingfors och insåg att det var dags för oss att bege oss ganska bums. Jonas sov längst (så klart) så vi andra gick och handlade frukost och lagade i ordning allt. Tur för oss att vår dagsetapp igår bara var på 5 mil.

Vid klockan halv åtta kom vi, efter att ha cyklat på en cykelväg mellan Helsingfors och Borgå, fram till Alexandras hus (Jonas kollega). Här bjöds vi på bastu och grillkväll. Strålande väder, sol och medvind! En bra dag! Musklerna har växt i benen under ”vilan” i Helsingfors så vi cyklade med högre tempo nu.

Vi gick och lade oss trötta och nöjda.

Här är några bilder från dagen:

inga bilder hittades

Jonas: – ”Jag ãr i mycket mer kontakt med mitt bäcken nu. Det är som att det vill säga: Det är Jag som håller ihop alla dina inälvor. Här är Jag. Se mig. Bekräfta mig.”

Passerade sjöar i Finland
Bevittnade nästan en skogsbrand
– Vad ska jag göra, det brinner i skôra
Och ryggen den är ju en svettrand

Tre pôjker på cykel till Ryssland
Passerade långsamt ett tyst land
– Jag skulle behöva, ett plåster till rôva
Där har jag nu bara en bajsrand

Ja, en liten re-cap från vad som hänt det senaste dygnet…

Åskan slog ned i närheten av flumstället, så när vi vaknade på torsdagsmorgonen (lill-söndag) så fanns det ingen el och därför kunde vi inte heller berätta via Internet om vad vi tänkt oss. Dessutom regnade det (se Jonas tidigare inlägg) och vi vaknade en timme försent så det var bråttom att ge sig av. Vi hade 10 mil framför oss. Regnet tiltog hela tiden fram till klockan 18, då vi började närma oss Esbo-campingen där vi hade bokat en stuga. Vi hade tänkt oss äta kvällsmat där men eftersom deras butik inte sålde något annat än glass och köttpizza så blev det glass-kvällsmat. Vi tog en lång varm dusch var och jag lärde pojkarna hur man tar hand om sin hy, med Bioterms ansiktstvättskit, allt tack vare kunskapen jag fått genom min sambo. Efter detta popluära inslag i kvällsvarden så tog vi två huttar Tullamore som vi köpt på båten. Till detta lite nötmix och sen var det dags för oss alla att köra en omgång med Johan medhavda spikmatta (hans cykelväska rymmer nämligen 93 liter, en hel lägenhet!)

Esbo i morse, Helsinki vid lunch. På kontoret där vi bor (Deasigns finska kontor, tack Deasign) finns kök, dusch, jacuzzi, och några flaskor vodka i en låda. Däremot har de ingen kortläsare så vi kan inte läsa in bilderna från kameran än. Vi går ut och kollar efter ett internetcafé för detta.

Ikväll blir det utgång. Jag citerade en av ”mina” låtar för pojkarna tidigare idag. ”Went to find the Sisu, didn’t know what Sisu was”. För er som har Spotify så finns den här. Hoppas på en bättre kväll i Helsingfors denna gång 🙂

That’s it for now! Vi letar febrilt efter ett sätt att visa film och bilder, bara då kommer ni förstå.