Poesin flödar…

På en hålig väg i finska viken
Vi mötte en buss ifrån Dalatrafiken (!)
Om vi kommer fram
Blir det knappast champagne
För med vodka blir ingen besviken

PS. Vi mötte faktiskt en gammal Dalatrafikenbuss på en grusväg mellan Viborg och Zelenogorsk igår.

Ryssland – den är en annan land

Joels bakdäck hade sprutat regnvatten i ansiktet på mig i fyra mil, men snart lyste solen igen och vi var framme i Hamina – en ganska trist stad. De svenska vägskyltarna var sedan länge försvunna. 80-tals-träningstrikåerna hade blivit en vanligare syn. Husen hade blivit betongigare. Vi närmade oss ryska gränsen.

Den kvällen insåg vi plötsligt att vi inte visste var vi skulle bo Viborg. Någon (eventuellt jag själv) hade glömt ta med adressen. Det blev lite nervöst. Tänk om dom skulle fråga var vi skulle bo första natten vid gränsen. Skulle det bli slutet på resan? Vi upptäckte också att vi hade räknat fel på dagarna. Vi hade byggt semestern likt en bro – från två håll. Nu visade det sig att bron inte räckte ända fram. Det fanns två dagar över som vi inte hade räknat med. St Petersburgs-vistelsen blev plötsligt 30% längre.

Alarmet sattes till 7 for att komma iväg tidigt. Lade oss för att sova och undrade om vi hade ett björngap eller en björnkram att vänta följande dag.

Hamina/Fredrikshamn – Вы́борг/Viborg

Jodå vi lever! Det har bara funnits Internetcafeer med kyrilliska/ryska operativsystem hittills, så det är därför vi inte skrivit för än nu. (å, ä och ö skriver vi i HTML-kod)

Vi började ganska tidigt från Hamina och cyklade snabbare än nagonsin. Det var sol och ganska varmt. Vid lunchtid nådde vi den Ryska graensen där vi fick visa pass och visum i fyra olika omgångar innan vi kunde cykla in i landet. Det var inte så svårt ända tycker vi. Vi gissar att eftersom vi köpte det dyra visumet för 2000 kr (istället för det vanliga för 499) så star det någonstans i det där passet att ”don’t mess with this guy, he will bring money into the country”.

När vi skulle äta var det svårare. Vi fann ett vägcafe där ingen talade engelska (naturligtvis). Vi är inte jättebra förberedda egentligen. Ingen av oss kan ens räkna till tre på ryska. Vi hittade sedan en bensinmack i närheten efter gränsen där vi lyckades identifiera en laxmacka som ätbar.

Efter detta var det bara att bräsa på. Det var E18 som gällde men med landsvägsstandard, bred väggren och väldigt lite trafik för att vara den enda vägen till Viborg och St Petersburg från finska gränsen. Vi provade en gång att lita på vår ryska karta från 2005 (kan den vara en kopia av en äldre karta från 1980 kanske?) men hamnade efter en halvtimmes cykling på en Ölandslik grusväg, vid byggandet av en lyxig sommarvilla (Medvedevs?) laengst ute på en udde. Efter snack med ryska byggarbetare p&aring: peka-och-le-spraaket så vände vi tillbaka till stora vägen.

Fyra timmar av intensivt trampande till och vi hittade fram till Viborg. En pittoresk riddarby/rysk betongstad som håller på att renoveras. Men det får vi skriva mer om i ett annat inlägg. Ville bara säga att vi mår bra och att det kommer mer innehåll här nu.

Vi överträffar oss själva!

Vi cyklade i regn i tre och en halv timme. Sen hade vi cyklat bort från ovädret. Vi lunchade i Loviisa på ScanBurger (finns inte i Kil). Solen bröt fram och vi cyklade i tre timmar till. Sen var vi visst framme. Hastighetsrekord! Vi vilar nu på Best Western i Hamina/Fredrikshamn inför morgondagens stora händelse: Den Ryska Gränsen.

PS. Grattis till alla Joel därute som har namnsdag idag.

Borgå – Fredrikshamn

Dagens etapp blir motsatt gårdagens.

10,5 mil istället för 5 och regn istället för sol.

Regnet kommer dessutom att tillta under dagen, vilket ger oss möjlighet att testa hela vår regnutrustning – vilken tur vi har!

Ingen av oss är direkt peppade inför etappen, men det ordnar sig nog när vi väl hoppat upp i sadeln igen.

Dags att åka!

Helsingfors-Borgå

God morgon alla vänner!

Igår vaknade vi vid 14-snåret i Helsingfors och insåg att det var dags för oss att bege oss ganska bums. Jonas sov längst (så klart) så vi andra gick och handlade frukost och lagade i ordning allt. Tur för oss att vår dagsetapp igår bara var på 5 mil.

Vid klockan halv åtta kom vi, efter att ha cyklat på en cykelväg mellan Helsingfors och Borgå, fram till Alexandras hus (Jonas kollega). Här bjöds vi på bastu och grillkväll. Strålande väder, sol och medvind! En bra dag! Musklerna har växt i benen under ”vilan” i Helsingfors så vi cyklade med högre tempo nu.

Vi gick och lade oss trötta och nöjda.

Här är några bilder från dagen:

no images were found

Familjemöte

Då Patrick och Laura befinner sig i Helsinki, tog jag tillfället i akt att träffas. Deras morföräldrar var snälla nog att bila in till Carusel, restaurangen jättenära vår bostad. Laura kände sig förkyld efter sin Croatienvistelse, så hon beskonas från publicering. Efter en trevlig fika och kort sightseeing, var det dags att möta upp Joel för bilduppladdning.

Vi går på maskerad

Igår när vi var ute, vi tror stället eventuellt hette 6th Line (eller Fukkkk off för det var många som sade det till oss) så blev vi efter en massa socialiserande inbjudna till Mias 25-årskalas med Love Boat-tema.

Här är vår fina inbjudan:

loveboatinbjudan

och naturligtvis har vi ägnat dagen åt att klä oss korrekt. Vi går på maskerad!

vigarpaloveboatfest

Namnbyte: OBS! Risk för starka reaktioner!!!

För att hedra det, kanske världens bästa, tjärsnask som finsk

Terva Leijona

Terva Leijona

så har jag efter moget övervägande bytt namn på min cykel!

Mina kompanjoner har stött mig i namnbytesfrågan, men ändå rått mig att kommentera namnbytet då min trogna bloggföljarskara annars kan bli både besviken och villrådig. Hoppas att detta inte kommer att leda till förvirring, utan snarare en större acceptans av cykeln i allmänhet och Terva Leijona i synnerhet.